Försiktigt blinkade hon och tog några djupa andetag innan hon kollade mot datorskärmen. En ursäkt, hon ville skratta åt den. Gång på gång hade en ursäkt kommit flygandes genom msn fönstret, och alla gånger hade hon godtagigt dem, men hon orkade inte mer, nu skrattade hon bara åt den. Från att ha varit något man kallar så pass bra vänner att den andre är som en syster, till att sen vara som småbra vänner. Vad hände?
Hon valde orden noga innan hon sen tryckte på tangenterna och sen skickade iväg det, det såkallade slutet på skiten. Något svar förväntade hon sig inte, hon förväntade sig inte längre något av henne. Hur kunde någon vara så falsk rakt igenom?
Med ett hånfullt leende kollade hon mot ramen som stod bredvid skärmen på skrivbordet, en av alla tusen stunder de delat tillsammans. Hon drämde ramen i golvet och hörde hur glaset krossades, och det kändes bra. Alla känslor inom henne flög ut, och hon hade aldrig känt sig så fri.